Aug
18
2010
Den nya arbetarklassen 6!
Author: akademiassessorn”Socialtjänsten och psykiatrin ska alltid beskydda de sina små från vargar utan moral och människor med onda avsikter.Det är en rent kristen uppgåva och ett politiskt imperativ!” Sivlonka Ekman(Rättspsykiatriker)
Porträtt av en socialtjänsteman:”Som barn satt jag oftast tyst i den ryckiga japanska bilen,som min mamma älskade att köra.I timmar så lyssnade jag på mina föräldrars samtal,medan vi åkte till Aahus över helgerna eller gjorde bilutflykter i sommarkvällen.De talade om socialbyrån och dess människor,om beslut som skulle fattas och risker som måste tas.Jag uppfattade en del,fast inte allt.Men jag förstod att samtalen var viktiga och inte fick avbrytas.”Lyssna nu”,sa mamma ibland.”Det här måste du förstå för framtiden”.Så långt tillbaka jag kan minnas,var jag medveten om att det fanns en socialtjänst och att jag förväntades ta över den.Redan som liten flicka fick jag följa med på långa resor till Slovenien och senare till exempelvis Krakow eller Munchen.Hela tiden pratades det om socialtjänstlagen medan jag själv dagdrömde om det barnhem som jag en dag ville öppna.Eller om den bullrande barnaskara som jag skulle ha.För mig var mamma en förebild,i en okonventionell borgerlig kvinnoroll som tog det hon ville ha.Hon var naturligtvis inställd på att ta över vilken barngrupp som helst hemmavid.jag har hittat brev som hon skrev till mig när jag var i sjuårsåldern.Vi bodde då i Nyhamnsläge och skulle så småningom flytta till Helsingborg.”Det blir bra för dig att komma till det som ska bli din nya hemstad”skrev hon.Min mamma blev aldrig själv lycklig här,men var ett enorm stöd under en startperiod som var jobbig för oss alla.Mamma var under stor press att föra socialföredragen vidare,hon arbetade mycket och sent.Hon kände sig ensam och vilsen,medan jag själv vantrivdes mest hela tiden.Som jag inte berättat förut så blev jag mobbad i skolan.Jag minns hur jag promenerade med mamma uppför Gasverksgatan .”Min pump blöder”,sa jag.”Jag vill hem-åtminstone till Malmoe”.-”Du måste lära dig att älska din nya hemstad”,svarade hon.Och det gjorde jag så småningom.Prövningarna gjorde mig starkare.Jag har alltid varit intresserade av utslagna-hur de tänker och fungerar-så det var naturligt för mig att inte bara läsa psykologi utan också ekonomi på universitetet.Under en period lekte jag med tanken att bli ekonom istället för socionom,men arvet,i kombination med lust,gjorde att jag involverade mig allt mer i socialverksamheter.Jag hade uppfostrats att få en övergripande position-att förstå borgerlighetens andra större affärer,att förstå mitt eget villakvarters affärer,hur sociala ideela föreningar fungerar och så vidare.Under åren så fick jag också en gedigen praktik i olika stbs- och linjefunktioner och hade hoppats på några år till,då min mamma blev sjuk.Jag var bara 43,förberedd och ändå inte.Men det fanns inget annat än att axla det sociala ansvaret!(Forts följer)//Mvh Kamratföreningen